SkumWera

Jag kan inte rå för det, att jag fundrar. Funderar över vem fan hon är! Om hon ens finns. Och i sådana fall, vad hon har som gör att du stannar. Jag vill egentigen inte veta, men jag vill ändå. Jag vill veta, och kag känner lusten av att döda. Få krossa henne mot en sten, och se blodet rinna. Jag är en människa född med egoism. Och fast jag inte ens har något namn eller ansikte, tänker jag bara: Den jävla slampan!

Vad är ditt mål här i livet? Min strösta dröm är att bli en sån där, du vet, medelklassarbetarfitta. Stort utropstecken!!! Vart i helvete är den här världen på väg egentligen? Alla har ett varsit liv, sitt alldeles egna liv liksom, och marjoriteten (av kvinnorna menar jag nu), blir en medelklassarbetarfitta. Förmodligen är det ett ord som jag just i det här ögonblicket har uppfunnit och som egentligen inte finns. Men jag lovar, att det är precis det ni är. Medelklassarbetarfittor.
Jag tror att ingen är en medelklassarbetarfitta från början, det är liksom nått man leds in i stegvis och som andra påverkar en till att bli. Det handlar om inställningen till livet, utbildnining, jämställdehet och framtiden. Det han handlar engentligen om, i princip allt ni kan tänka er. Eller fan jag ändrar mig, ett jävla kvinnoförtryck är vad det handlar om. Vi förväntas liksom att vara undelägsna. Vi ska ha mindre lön, vi får gärna leva på våra män "det är inget att skämmas för, du diskar ju ändå varendra dag". Vi ska helst inte ta några beslut, men vi ska utöra allt jävla markarbete, för det ä vi som är om egentliga taktikera. Vi ska ha överseende med fyllan, i de situatonerna ska vi hålla käften och göra allt för  att förmildra omständigheterna. Sjävla ska vi nog helst inte vara för?! fulla, vi blir ju så jävla pinsamma då. Vi ska ligga underst helt enkelt. Även om det inte är någon stor skillnad på oss, förutom de naturliga skillnaderna, så ska vi liksom veta om vår plats. Där underst, inte mycket, näst intill jämställt fasktiskt. Jag menar, även männen vet om att det är ett modernt land vi lever i. Men psykiskt och längst där inne, ska vi veta. Underst, i alla jävla lägen, är vad som gäller.
Det jag stör mig mest på, handlar faktiskt inte om att vi förväntas ligga där underst, det är ju inte vi kvinnors fel att världen är så jävla sned och så jävla efterbliven. Det handlar om att många själva hjälper till att lägga sig där. I kategorin medelklassarbetarfittor. Utan att kvinnan egentligen är svagare, så blir hon liksom det ändå. Hon träffar en man som kan försörja henne, helt plötsligt så ska hon inte utbilda sig och bli något längre, hon behöver ju inte, hon överlever ju ändå! Det ändå hon behöver göra är att finnas till hands, le och vara glad! Visst, hon har ingen utbildning. Men vafan gör det? Hon behöver ju inte leva i totalt missär för det! Samma sak så har vissa en fömåga att efter ett tag börja ta efter mannens åskter och inställning. Mannen: alla dessa jävla svartskallar, vafan ska dom hit och göra? Kvinnan: Jo ,visst, precis. Nickar och ler. (Inte för att hon tycker så,men vem orkar ta en konfikt?) Mannen: Hon är ju en jävla slampa, titta bara hur hon  knullar runt.. Jag fattar att ingen vill ha henne. Kvinnan: Joo, jag vet. Nickar bara tyst. (Till saken hör att det är bästa vänninan det pratas om) Mannen: Kvinnor ska ha mindre lön, så är det bara. Ni är svagare och inte lika uthålliga, då är det ju självklart att ni ska ha mindre lön. Kvinnan: Jag vet inte om håller med! Mannen: Så är det!!!!!! Kvinnan: Nickar och är tyst. För vem orkar bårka om en sån "skitsak"?. Mannen: (I ett smått onyktert tillstånd) NääduuPettersson, nuäredagschatt gåhemåschättapåschärringen. Kvinnan:(I låg och lidanden ton) Kom nu, älskling så går vi hem.

Feministhora? Nej, det vill jag inte alls påstå att jäg är. Jag hatar inte alls män. Sanningen är att jag hatar majoriteten av mitt eget kön. För jag hatar fan medelklassarbetarfittorna.

Att jag själv egentligen skulle höra till dennna grupp, bara de att jag inte vill inse det? Knappast troligt, men jag vill ju såklart samma sak som alla andra människor. Bli lycklig. Och även en medelsklassarbetarfitta vill ju finna lyckan. Så tyvärr, lite likheter mellan oss finns det ju.


ÅHH  HELVETE VILKET ÅTEFALL JAG HAR. Det kan knappast vara nytiigt.

...Lär vara jag. Finns ingen som kan dra saker till sin spets som jag gör. Som hela tiden ska dra gränser mellan vad som är rätt och inte. Vad som är värdigt och inte och vem det är som har rättigheterna på sin sida. Vem som är värd att få sin röst hörd och vem det är som egentligen är en idealisk människa.

 Däremot så vägrar jag att ränka mig till idealsvenskarna. Den "blå-vita falukorven", står mig upp i halsen.
Och den svenka vardgen, pissig och lite halvgrå, kan alla misslyckade människor få ta hand om. Ni kan ta den och dra åt helvete, because I`m a fucking star, you now? :p

HERRE HERRE GUUUD! JAG ÄR SÅÅÅ JÄVLA KÖRD!!!

Situation: Jag sitter och tittar på vimmelbilder. Så såklart, hittar jag precis det jag inte vill se på bild just nu!

Mamma: Men gud Emma. Vad har hänt?
Jag: Inget, snyft, inget!
Mamma: Tittar bå bilden och säger "Men åhh, nu får du väl ge dig!"
Jag: Jag kan inte!!!
Mamma: Men asså de där får du ju ta å släppa. Å förresten "Mamma tystnar, och granskar bilden" har han ju lagt på sig lite, om man säger så.
Jag: DE HAR HAN INTE. De är bara nått du säger.
Mamma: Asså, den där mycket och hänga upp sig på. Tycker han är ful jag!
Jag: jag måste springa ner till bussplan och vända.
Mamma. Du är ju dum i huvudet!

Vilket stöd man får, de är ju helt otroligt.

I morgon kommer jag bli piss- full och arg på allt och alla. Whohow...så skojigt. Jag längtar ju verkligen

Undra varför man alltid ska vara så delad i sina åsikter. Jag är en delad människa, det måste vara så.

Gud vad jag äslskar mina vänner, jag vet att jag är dålig på att höra av mig och ta mig tid. Men under de stunder vi träffas, så förstår jag verkligen hur mycket ni betyder.

Men , jag vet att det är tjstigt att höra, och jag vet att tjatet är heeelt ointressant. MEN, jag måste bara älta det, för jag tänker på det så mycket. Jag kan inte bo kvar här längre, min själ, mitt inre skriker ut sina behov. Jag måste ut i världen och testa mina vingar, flyga fritt och få testa gränserna. Jag drar så fort ett ttillfälle erbjuds. Jag kvävs om jag hålls kvar här.

Jag är nog inte normal. Men jag kan inte se något "gulligt" eller "underbart" i det här. Jag ser bara något patetiskt i det hela. För fan tjejer, vad är de för jävla ulåldrigt synsätt? Utbildning? Självständighet? Frihet? Modernitet? Utveling? Kraft? ...HALLÅ!!!..Jag efterlyser lite stryka här? Vafan ska ni leva på? Män? Är ni dumma i huvudet eller?

Åhhh...de går fan inte om de uppstår någon kontakt. Helt frånskild måste jag få vara om jag ska kunna klara av de här. Om mina sår ska kunna läka. Så du tar och ger fan nu, hör du det? Jag är ju ändå bara nån som du "utnyttjar". Så dra åt skogen nu vaa?

"SPLACH"- Där kom ett tåg och du dog! HAHA.

Jagf har en otillfredställande känsla i magen. Det är en nog en blandning mellan panik, islka, förväntning och uppgivenhet. För jag kan inte beskriva det med andra ord än att: Jag VILL VILL VILL så gärna ha ett av dom här jobben. Spelar ingen roll vilket, men ett vill jag fan ha. Å jag vet ju, att de skulle passa mig, att jag skulle trivas, att dom skulle bli nöjda å bla bla bla. Ger ni inte mig ett av dom här jävla jobben, så är det ni som går miste om något. För jag är en jävligt lojal medarbetare ska ni veta. Är de nått jag kan så äre att jobba. Jobba så de brinner åt helvete i allt.

HAHA!

Herre gud, jag har börjat hallucinera. Jag ser fan saker som egentligen inte existerar. Jag börjar bli paranoid, jag beter mig som ett cp, jag är fan inte riktigt riktig. Ghaaaaa!
Jag längtar efter alkohol, jag länktar efter smaken, jag längtar efter blossen. Jag vill ha NU!
Jag drömmer om jobbet nätterna igenom, hur jag är försenad med att skicka ungar till skolan, hur jag glömmer barn som jag satt på toaletten, jag glömmer medicin, att ge dem mat osv. Ibland drömmer jag om avrättning. Men de är bara efter de sämsta dagarna. Jag som behöver en ordentlig sömn.
Jag HATAR finnar, dom är så jävla äckliga. Dem lär ju vara den onödigaste uppfinningen som gjorts.
Jag har ätit jätte mycket godis, choklad, popcorn mm , idag. Är inte bra. Jag som ska springa runt bland brandmän, poliser och ambulanssjukvårdare i morgon. Wjowojwoj.
Jag vill vara solbränd. Livet känns mycket lättare när man är det.
"När mörkret faller", säger jag bara. Lars Winnerbäck, min älskade vän. Du kan sluta försöka nu, för du har redan gjort den "perfekta" visan!

Pladdrar jag? Säger du.
-Jaha, då får de väl vara så då.
Jag kan inget annat göra i denna hopplösa värld. Wojnewojwojoj.

Jag börjar bli totalt jävla insocial. Jag är just nu en dålig: a) familjmedlem b) matte och c) vän. Mitt psyke är cp och min självkänsla på noll. Jag sitter bara och väntar på att jag ska bli tjock också, för de är bara de kvar som kan bli dåligt nu.

"Se det från den ljusa sidan, de kan bara bli bättre nu"  - Så kan man ju se det ungefär. 
 
Nådde bristningsgränsen med mitt arbetande igår. Efter att jobbat 17 timmar, sovit 7 och gått på en svit på 19 timmar, så tog de igår bokstavligt talat tvär jävla STOP. Blod och apati, godnatt var det. Vakna efter 14 timmar med stirrig blick. Men nu är jag  pigg och glad igen, å så jävla dum som jag är..så gör jag säkert om skiten snart igen igen :)

Teori lektion på körskolan idag. Gud vaaa jag vill ha ett körkort, de är inte klokt alltså! Kommer och grina av lycka om jag någon gång får hålla mitt alldeles egna körkort i handen. Och jag MÅSTE fan ha de där körkortet snart, för jag måste flytta härifrån. Så nu jävla vägverket, är ni tysta å snälla och bara håller käften och ger mig körkortet!


Längtar tills nästa helg, när jag ska få göra mig fin och gå ut :) OCH jag längtar efter TAKIDA!!!!!