Nyår, vad fan ska det bli av allt?

..Jajjemen, nyårsafton 2007. Klockan är 14.00 på pricken, och vi vet inte vad vi ska göra :S Ajajaj!! Men nu ska jag fixa mig och sen dra iväg med mina flarror. Så återkommer jag i morgon och berättar vart vi hamnade.

Gott nytt år för fan!

Hur gick det här till?

Hade en shopping dag idag....Och som vanligt så undrar jag "Hur gick det här till?" Min mamma undrar det samma, för jag är fan en jävel på att shoppa. Ringer till mamma vid halv ett och säger: Nej, jag hittar inget, det är för mycket folk, bla bla bla. Sen jaa, dryga tre timmar senare kommer jag hem med halva uppsalas utbud i händerna. Inte bra inte bra! Men...skojigt värre :P



image10


...Som sagt, ni ser ju själva!


Känslan av saknad.

Jag känner saknaden, minns och längtar. Du, i mitt hjärta, för alltid.





Jag har ont "innanför ansiktet?!"

...Min mamma sa det också. Emma, man kan inte ha ont "innanför ansiktet". Men det kan man visst, för jag har fan det. Känns som om jag har ett blåmärke innanför hela ansiktet liksom, omöjilgt att förklara. Det gör helt sjukt ont! Jag blir tokig om det inte slutar, jag bara tror att jag fått nån ännu oupptäckt sjukdom. Jag tror jag ska dö. Det gör så ONT!!!!

...Har varit en hemsk dag. För jag har ONT!! Men har ändå lyckats uträtta en del bra grejer. Tränat lite pilates, varit hos min häst och övningskört bland annat. Men för det mesta har jag bara lidit. Tänk om mitt ansikte sprängs? Om det växer ut ett horn i pannan? Om jag blir tvungen att amputera bort hela jävla skallen? Det är verkligen synd om mig just nu! Merdé Merdé!

Helt förstörd.

Jag är heelt förstörd! Världens jävla baksmälla, dra åt helvete asså. Men, det är fan värt det, för igår...Hade jag så jävla kul :D. Finns inga gränser för vad vi tar oss för att göra längre, det är helt galet. Men det är alla andra och inte vi som får lida, så vi kör väl på i samma stil :P Nej klockren dansbands- kväll säger jag bara! Men jaa, korten får vi ju hålla för oss sjävla. Har fan aldrig skådat något värre! Vad är vårt problem?

Men jaa, nu tar vi nya tag här mot nyår och grejer, får vi väl se vad det blir. Jag vet precis vad som rör sig i vara bakhuvuden för tillfället. Så du..åk inte, vi kan komma på besök istället..Tycker jag är en grym idé ;) Nej, skämt å sido ...vi är beroende. Och jag vill bara träffa...NU!!!!
"Det ända jag vill ha i julklapp är duu"...Bara då du vet bruden: Rör du så dör du!..Vi kör över dig utan att ens blinka. Mohaha!

Julafton, så var den över igen.

Gud, när jag liksom sitter här och tänker på att det är min 19:e jul nu. Tiden går om man säger så, börjar kanske bli dags att flyga iväg snart. Det händer ju fan inget. Samtidigt så tycker jag ändå att mitt liv ändrat sig lite under det senaste året som gått, när jag nu tänker på det. Men men...Julafton är ändå julafton och jag tycker det varit en trevlig dag. Vi har varit hos mornmor och morfar med den sidan av släkten som vanligt. Kalle anka, prinskorv, en promenad med hunden och en stund i stallet som vanligt. Den börjar gå på rutin för mig om jag säger så, jag skulle kunna göra den i sömnen. :)

MEN, fan jag har gått och blivit tjock på TRE dagar...Det är helt sjukt!!!!

Årets julklapps skörd:

image8




Och så måste jag ju bara visa Mormors tiger, för han är så underbar!

image9

Från mig till er...

En riktigt god jul.

P.S...om ni funderar över vad min plötsliga vikt- uppgång beror på, så har ni orsaken här:

image7

Den är din.

Går och drömmer om dig ibland, ja jag går och drömmer att du var här.
Du som alltid håller min hand o du som kan förklara allt det här.
Du som har ett eget liv, men som delar mitt liv när jag vill.
Fast jag har ett eget liv, så drömmer jag om dig lite till.

Fast jag vet, jag vet, jag vet det finns inga prinsessor
ändå drömmer jag lite till, ja jag drömmer lite till.
Så jag nästan tror att du finns, ja jag drömmer lite till
o jag drömmer som jag vill.
För om det finns prinsessor så måste jag bli en prins.

Säg får jag nånsin träffa dig eller, eller kanske har du gått mig förbi.
För jag vet att du älskar mig, annars stämmer du inte in på min filosofi
Du som skrattar lika mycket som jag, och du som är mild o god o generös
och du som tycker precis som jag, å som inte försöker vara så överseriös

Jag vet, jag vet, jag vet det finns inga prinsessor
ändå drömmer jag lite till, ja jag drömmer lite till.
Så jag nästan tror att du finns, ja jag drömmer lite till
o jag drömmer som jag vill.
För om det finns prinsessor så måste jag bli en prins.

För jag vet, jag vet, jag vet det finns inga prinsessor
ändå drömmer jag lite till, ja jag drömmer lite till.
Så jag nästan tror att du finns, ja jag drömmer lite till
o jag drömmer som jag vill.
För om det finns prinsessor så måste jag bli en prins

en prins, en prins, en prins, en prins, en prins.

Allt det som inte blev något och allt det som aldrig kommer att bli något.

Jag är i bristnings- stadiet. Det är för mycket i mitt huvud just nu. Om 11 dagar börjar jag på mitt nya jobb (inte ett vikariat, utan en fast tjänst) , om ca 3 månader ska jag söka till universitetet. Ni hör ju hur jävla illa det rimmar. Söka en fast tjänst och få den, samtidigt som man är helt inriktad på att söka universitet och är helt inställd på att få flytta härifrån. Undra hur jag ska få ihop det? Ingen som vet!
Nåja, det får väl bli ett av mina senare bekymmer. Nu är det jul. Och, jag som varit julens strösta fan, skiter nu fullkomligt i det här. Jag gav upp för länge sedan, för jag hinner fan inte fira jul. Jag har inte hunnit julstäda (ska göra det i morgon). Jag hann inte sätta upp pyntet i stallet så det fick mamma göra. Jag hann inte vara med och hugga garnen. Jag hann inte åka in och köpa julklappar, därför fick jag beställa allt över internet. Jag hinner kort och gott ingenting. Och nu ska jag vara ledig 7 sammanhängade dagar?! Har inte hänt sen Bulgarien i Augusti. Men jag tror inte ens själv på att jag kommer utträtta något vettig på dessa sju dagar...Jag kommer antagligen sova lite längre än vanligt, springa runt och försöka göra 10 saker på en gång och jag kommer förmodligen supa bort flera av dagarna. Ser ju inte så jävla ljust ut det heller.
Sen får jag nog börja inse att jag inte är stålkvinnan heller. Efter att ha jobbat runt 200 timmar, fyra månader i rad nu. Så pallar inte min kropp det här längre. Näsblodet forsar och jag är fan som ett litet vrak. Så i fortsättningen ska jag försöka göra en normal heltidstjänst och inte 1 och 1/2 heltidstjänst. Sörjer pengarna som försvinner efter det beslutet, men inte något annat.
Måste bara yttra mig lite om världens orättvisor också, bara för att jag alltid måste göra det. Allt blir liksom lite extra tydligt runt julen tycker jag. Och i mitt jobb så blir man alltid visad det som är ortättvist, vare sig man vill se eller inte. För de flesta är julen en tid då man träffar sina nära och kära, får julklappar och äter god mat. Men så finns det de, vars jular är ett rent helvete. Det är en påminelse om vad man själv inte har, men som man upplever att alla andra har. Det påminner en om det man saknar. De människor som övergett och för vissa är julen ett bevis på hur sjukt jävla otättvis denna jävla värld är.


Jaa du, vad less jag är på dig. Börjar bli en bra bit över ett år sedan nu. Och fortfarande envisas vi båda med att i olika perioder tvinga den andra till kontakt. Jag vet precis vad som kommer och ske den dagen vi stöter på varandra. Och jag vet,  jag kommer inte försöka stoppa det. När ska vi två inse att vi inte kan prata med varandra? Jag lovar att jag ska sluta. Men då måste du göra samma sak. Annars går inte det här!

Sen HAHA lär jag avsluta bloggen med att berätta att jag och Charlotte, har slagit alla rekord i stördhet. Kan inte berätta vad det handlar om, men en sak kan jag säga. Vi skulle seriöst köra över honom! Värsta jag varit med om!
Men vi lovar: Vi ska sluta upp med sådana hära dumheter nu! Se bara hur det gick.

Hallå.

Tyvärr måste jag lägga ner bloggandet ett tag. Jag är för närvarande i chock efter "min och Charlottes", minst sagt störda helg. Jag kan verken tänka klart, skriva eller åstakomma något vettigt, jag tänker bara på "Firmafesten". Jag återkommer när jag kommit ner på jorden igen.

Hej så länge.

Dig är det ju något fel på.

Du får ursäkta, men du lär faktiskt ha någon stor jävla störning. Så var god, rör inte mig något mera nu!

Jag vill skjuta allt just nu.

Herregud. Det är Fredag kväll, jag sitter hemma. Jag längtar efter alkohol och efter att få dansa. Huset är fullt av kärringar så jag kan inte vara någonstans. Vilken jävla situation. Jag vill bara skjuta på allt just nu. Avrätta alla kärringarna och alla jävla korkade människor som jag stör mig på. Tur att jag har så pass kontroll på mig själv, så att jag inte dödar folk bara för att jag har lust. Skulle ju bli rena rama blodbadet annars.

Har i alla fall utsett 2007: års mest menlösa människa. Det är en hon förstås, och hon är blond och hon är blåst och hon är moderat och jag stör mig nå fruktansvärt på henne. Sånna som hon är sånna som får människor som mig att undra vart världen är påväg. Jag skulle gladligen avrätta henne mitt på en öppen gata, med mina egna händer och jag skulle utan tvivel känna en befriande känsla i kroppen av att göra det.

 

Ångestperioderna.

Jag lider av fruktansvärda ångest- attacker. OCH, jag blir så trött på det. Skiten går i perioder, och jag har faktiskt ingen aning om vad dom styrs av eller vad som utlöser dom. Jag är liksom långt ner på botten, eller högt uppe i någon olustig låtsasvärld. Men något mellanting finns det inte. Ångest är så otroligt deprimerande. Och när jag är deprimerad så gär jag saker som jag egentligen inte vet varför jag gör. Jag har bokat en resa till Teneriffa bland annat, vet inte varför. Det var liksom bara nått som jag drog till med, i brist på att kunna göra något annat. Det är lång tid kvar innan jag kommer kunna  flytta härifrån, ca 8 månader närmare bestämt. 8 månader som förmodligen kommer bli de 8 längsta månaderna i mitt liv. Jag är så rastlös, så jävla rastlös. Hjälper inte ens att jobba konstant längre, den där isande känslan av att jag vill så mycket mera kommer smygande hela tiden. Jag vill så mycket mera, och jag behöver så mycket mera stimulans än vad jag får nu. Så nej, men det här kan ju ta och dra åt helvete, punkt slut!!!

Originalet.

image6



......Mohhaha!

Jag vill inte ha det såhär.

Jag blir så less. För jag vet fan inte vad jag ska göra, tro eller säga. Jag vet nog, kanske eventuellt vad jag vill, men det är såklart ovesäntligt i det här läget. Allt handlar ju om dig antar jag, för det har det ju alltid gjort. Du är en diktator och med jämna mellanrum blir jag din slav. Jag är en så jävla svag människa, det är nästan sorgligt. jag har liksom tänkt ut ungefär 100 anledningar till vad du eventuellt vill mig. 100 anledningar, som antagligen är fel allihopa. För jag tvivlar på, att jag någonsin kommer att förstå mig på dig. 

Häng med här nu, för nu ska jag vara så underbart jobbig och dra upp alla eventuella andledningar som jag kan tänka mig: 

Du söker bekräftelse, och det spelar ingen roll från vem du får den? Du har blivit lämnad, och nu söker du tröst av någon du vet inte kan stå emot dig? Du vet helt enkelt vad jag tycker om dig, därför utser du mig med jämna mellan rum till ett objekt som du leker med?  Jag är en i raden, och nu har du gått ett varv och är åter hos mig? Jag är någon som är relativt lätt att få på fall, därför duger jag ibland? Du behöver någon som säger bra saker om dig ibland, och eftersom jag faller varenda gång så blir det jag? Du fungerar bara så hära, du vill ha på ytan, men inget närmare? Eller när du är full duger jag, inte annars?

..Jaa, ungefär så här går tankarna! MEN så finns ju det som talar emot.  

Eller en sak talar emot. Varför kommer du tillbaka till det du en gång lämnat bakom dig? Jag kan inte låta bli att tänka så, att någonstans långt bak i ditt huvud, ligger jag och gnager. Jag kan inte låta bli att undra , om det är så.

Jag vill leva ett liv utan massa jobbiga tankar, och med det vill jag säga. Att jag inte vill känna så här.


Ursäkta

....Men jag var bara tvungen att ta bort de där idiotiska inlägget jag skrev. Jag vet, jag har brytit mot min egna regel. Ska försöka att inte upprepa detta. Möjligtvis genom att sluta blogga när jagt är full :P

Jaa, dra åt helvete.

Vilken värdelös jävla gårdag. Och vilken jävla värdelös dag det är idag. Dra åt helvete. Allt är sjävla staden Uppsalas fel. Död åt Uppsala. Nej, här har man ingen vettigt framtid., det säger jag bara.

Men fan, vaa vi skratta igår ändå. Vad är det för fel på oss två? Kan vi liksom aldrig komma oss för å göra något vettigt? Eller börja uppföra oss? Fan vad vi  dåliga på att uppöra oss! Herre guud :D 



            

                                       



Och, slutligen, att jag ALDRIG lär mig! Jag ska ju inte prata i telefonen när jag är full. Se bara hur de gick!

P.S Tyvärr går det emot mina principer att radera mina egna inlägg, annars skulle jag gladligen göra det.. Men var vänliga att inte låtsas om det jag skrev i natt. TACK.

RSS 2.0