Nyår, vad fan ska det bli av allt?
Gott nytt år för fan!
Hur gick det här till?
Hade en shopping dag idag....Och som vanligt så undrar jag "Hur gick det här till?" Min mamma undrar det samma, för jag är fan en jävel på att shoppa. Ringer till mamma vid halv ett och säger: Nej, jag hittar inget, det är för mycket folk, bla bla bla. Sen jaa, dryga tre timmar senare kommer jag hem med halva uppsalas utbud i händerna. Inte bra inte bra! Men...skojigt värre :P
...Som sagt, ni ser ju själva!
Känslan av saknad.
Jag känner saknaden, minns och längtar. Du, i mitt hjärta, för alltid.
Jag har ont "innanför ansiktet?!"
...Har varit en hemsk dag. För jag har ONT!! Men har ändå lyckats uträtta en del bra grejer. Tränat lite pilates, varit hos min häst och övningskört bland annat. Men för det mesta har jag bara lidit. Tänk om mitt ansikte sprängs? Om det växer ut ett horn i pannan? Om jag blir tvungen att amputera bort hela jävla skallen? Det är verkligen synd om mig just nu! Merdé Merdé!
Helt förstörd.
Men jaa, nu tar vi nya tag här mot nyår och grejer, får vi väl se vad det blir. Jag vet precis vad som rör sig i vara bakhuvuden för tillfället. Så du..åk inte, vi kan komma på besök istället..Tycker jag är en grym idé ;) Nej, skämt å sido ...vi är beroende. Och jag vill bara träffa...NU!!!!
"Det ända jag vill ha i julklapp är duu"...Bara då du vet bruden: Rör du så dör du!..Vi kör över dig utan att ens blinka. Mohaha!
Julafton, så var den över igen.
MEN, fan jag har gått och blivit tjock på TRE dagar...Det är helt sjukt!!!!
Årets julklapps skörd:
Och så måste jag ju bara visa Mormors tiger, för han är så underbar!
Från mig till er...
P.S...om ni funderar över vad min plötsliga vikt- uppgång beror på, så har ni orsaken här:
Den är din.
Du som alltid håller min hand o du som kan förklara allt det här.
Du som har ett eget liv, men som delar mitt liv när jag vill.
Fast jag har ett eget liv, så drömmer jag om dig lite till.
Fast jag vet, jag vet, jag vet det finns inga prinsessor
ändå drömmer jag lite till, ja jag drömmer lite till.
Så jag nästan tror att du finns, ja jag drömmer lite till
o jag drömmer som jag vill.
För om det finns prinsessor så måste jag bli en prins.
Säg får jag nånsin träffa dig eller, eller kanske har du gått mig förbi.
För jag vet att du älskar mig, annars stämmer du inte in på min filosofi
Du som skrattar lika mycket som jag, och du som är mild o god o generös
och du som tycker precis som jag, å som inte försöker vara så överseriös
Jag vet, jag vet, jag vet det finns inga prinsessor
ändå drömmer jag lite till, ja jag drömmer lite till.
Så jag nästan tror att du finns, ja jag drömmer lite till
o jag drömmer som jag vill.
För om det finns prinsessor så måste jag bli en prins.
För jag vet, jag vet, jag vet det finns inga prinsessor
ändå drömmer jag lite till, ja jag drömmer lite till.
Så jag nästan tror att du finns, ja jag drömmer lite till
o jag drömmer som jag vill.
För om det finns prinsessor så måste jag bli en prins
en prins, en prins, en prins, en prins, en prins.
Allt det som inte blev något och allt det som aldrig kommer att bli något.
Nåja, det får väl bli ett av mina senare bekymmer. Nu är det jul. Och, jag som varit julens strösta fan, skiter nu fullkomligt i det här. Jag gav upp för länge sedan, för jag hinner fan inte fira jul. Jag har inte hunnit julstäda (ska göra det i morgon). Jag hann inte sätta upp pyntet i stallet så det fick mamma göra. Jag hann inte vara med och hugga garnen. Jag hann inte åka in och köpa julklappar, därför fick jag beställa allt över internet. Jag hinner kort och gott ingenting. Och nu ska jag vara ledig 7 sammanhängade dagar?! Har inte hänt sen Bulgarien i Augusti. Men jag tror inte ens själv på att jag kommer utträtta något vettig på dessa sju dagar...Jag kommer antagligen sova lite längre än vanligt, springa runt och försöka göra 10 saker på en gång och jag kommer förmodligen supa bort flera av dagarna. Ser ju inte så jävla ljust ut det heller.
Sen får jag nog börja inse att jag inte är stålkvinnan heller. Efter att ha jobbat runt 200 timmar, fyra månader i rad nu. Så pallar inte min kropp det här längre. Näsblodet forsar och jag är fan som ett litet vrak. Så i fortsättningen ska jag försöka göra en normal heltidstjänst och inte 1 och 1/2 heltidstjänst. Sörjer pengarna som försvinner efter det beslutet, men inte något annat.
Måste bara yttra mig lite om världens orättvisor också, bara för att jag alltid måste göra det. Allt blir liksom lite extra tydligt runt julen tycker jag. Och i mitt jobb så blir man alltid visad det som är ortättvist, vare sig man vill se eller inte. För de flesta är julen en tid då man träffar sina nära och kära, får julklappar och äter god mat. Men så finns det de, vars jular är ett rent helvete. Det är en påminelse om vad man själv inte har, men som man upplever att alla andra har. Det påminner en om det man saknar. De människor som övergett och för vissa är julen ett bevis på hur sjukt jävla otättvis denna jävla värld är.
Jaa du, vad less jag är på dig. Börjar bli en bra bit över ett år sedan nu. Och fortfarande envisas vi båda med att i olika perioder tvinga den andra till kontakt. Jag vet precis vad som kommer och ske den dagen vi stöter på varandra. Och jag vet, jag kommer inte försöka stoppa det. När ska vi två inse att vi inte kan prata med varandra? Jag lovar att jag ska sluta. Men då måste du göra samma sak. Annars går inte det här!
Sen HAHA lär jag avsluta bloggen med att berätta att jag och Charlotte, har slagit alla rekord i stördhet. Kan inte berätta vad det handlar om, men en sak kan jag säga. Vi skulle seriöst köra över honom! Värsta jag varit med om!
Men vi lovar: Vi ska sluta upp med sådana hära dumheter nu! Se bara hur det gick.
Hallå.
Hej så länge.
Dig är det ju något fel på.
Jag vill skjuta allt just nu.
Har i alla fall utsett 2007: års mest menlösa människa. Det är en hon förstås, och hon är blond och hon är blåst och hon är moderat och jag stör mig nå fruktansvärt på henne. Sånna som hon är sånna som får människor som mig att undra vart världen är påväg. Jag skulle gladligen avrätta henne mitt på en öppen gata, med mina egna händer och jag skulle utan tvivel känna en befriande känsla i kroppen av att göra det.
Ångestperioderna.
Originalet.
......Mohhaha!
Jag vill inte ha det såhär.
Jag blir så less. För jag vet fan inte vad jag ska göra, tro eller säga. Jag vet nog, kanske eventuellt vad jag vill, men det är såklart ovesäntligt i det här läget. Allt handlar ju om dig antar jag, för det har det ju alltid gjort. Du är en diktator och med jämna mellanrum blir jag din slav. Jag är en så jävla svag människa, det är nästan sorgligt. jag har liksom tänkt ut ungefär 100 anledningar till vad du eventuellt vill mig. 100 anledningar, som antagligen är fel allihopa. För jag tvivlar på, att jag någonsin kommer att förstå mig på dig.
Häng med här nu, för nu ska jag vara så underbart jobbig och dra upp alla eventuella andledningar som jag kan tänka mig:
Du söker bekräftelse, och det spelar ingen roll från vem du får den? Du har blivit lämnad, och nu söker du tröst av någon du vet inte kan stå emot dig? Du vet helt enkelt vad jag tycker om dig, därför utser du mig med jämna mellan rum till ett objekt som du leker med? Jag är en i raden, och nu har du gått ett varv och är åter hos mig? Jag är någon som är relativt lätt att få på fall, därför duger jag ibland? Du behöver någon som säger bra saker om dig ibland, och eftersom jag faller varenda gång så blir det jag? Du fungerar bara så hära, du vill ha på ytan, men inget närmare? Eller när du är full duger jag, inte annars?
..Jaa, ungefär så här går tankarna! MEN så finns ju det som talar emot.
Eller en sak talar emot. Varför kommer du tillbaka till det du en gång lämnat bakom dig? Jag kan inte låta bli att tänka så, att någonstans långt bak i ditt huvud, ligger jag och gnager. Jag kan inte låta bli att undra , om det är så.
Jag vill leva ett liv utan massa jobbiga tankar, och med det vill jag säga. Att jag inte vill känna så här.
Ursäkta
Jaa, dra åt helvete.
Men fan, vaa vi skratta igår ändå. Vad är det för fel på oss två? Kan vi liksom aldrig komma oss för å göra något vettigt? Eller börja uppföra oss? Fan vad vi dåliga på att uppöra oss! Herre guud :D
Och, slutligen, att jag ALDRIG lär mig! Jag ska ju inte prata i telefonen när jag är full. Se bara hur de gick!
P.S Tyvärr går det emot mina principer att radera mina egna inlägg, annars skulle jag gladligen göra det.. Men var vänliga att inte låtsas om det jag skrev i natt. TACK.