Nej men...

...Jag ångrar mig nästan. Ber om ursäkt till den blåsta "hrrrmm" blondinen för det jag skrev förut. Jag menar vara olyckligt kär i den där måste ju vara näst intill olidligt smärtsamt. Så du...jag förstår att du håller på att gå under. Skulle nog jag också göra om jag varit i din situation. 
                                             

                                                                                              Förlåt mig!

Några tankar om absolut ingenting vettigt.

Gör som vanligt inget  vettigt i mitt liv, och det dröjer minst ett år till innan jag kommer åstadkomma nått av värde också. För det är först då jag kan börja röra på mig och flytta härifrån. Så är läget, om man säger.

Jag hopppas verkligen på sommaren 2008! Kom igen nu gott folk, så gör vi det här till nått vi vill minnas med glädje :D
Sen är det ju bara att konstantera att min död bara kan sluta på två sätt. Antingen dör jag i hudcancer (Solen är min bästa vän) eller så kör jag ihjäl mig ( Altid minst 40 kilometer för fort, vilken hastighet det än handlar om) Men jag är inte bitter för det jag inte,  lika illa som allt annat ju!
 
...Och så slutligen. Jag lovar att människan kan beskrivas med det annars så sällsynta ordet: Perfekt. Eller, näst intill i alla fall. Den kvinna som träffar den, och INTE  känner en liten, liten smula förälskelse Är A) lesbisk B) Inte född än C) Borde sitta på hispan.
    Jag hittar inget fel på honom förutom ett och det är såklart: Att han aldrig kommer och bli min :)

HAT: Till den blonda tjejen med bloggen som : Lekt med hans känslor, inte förstått innebörden i att få bli älskad av honom och slutligen som är ALLDELES för blåst för att få röra en sån som han! 


                                                                                                          Glad sommar!  :)




RSS 2.0