Besatthet.
Jag är besatt. Det är hemskt, det är nästan äckligt..men jag kan fan inte rå för det. Det styr i tankarna trots att det bara är rena fantasier. Vi säger så här: JAG ÄR KÖRD.
Nytt för det här inlägget är att jag kan berätta att jag börjat med droger. Det resulterar i att jag är speedad hela dagarna. Jag jobbbar, springer, hoppar, städar och kolapsar mellanåt. Se så glad jag blivit, ojoj. En sån glad liten flicka.
Skrivit på avtal på jobbet till sommaren 2009 nu, har ångest för det. Men kommer antagligen försöka plugga nån liten kurs i höst i alla fall, så jag inte går under helt och hållet. Sen äre ju löneförhandling nu. Tänker se till att jag inte längre har sveriges sämsta jävla lön i alla fall, de kan jag skriva under på ;).
Längtar efter alkohol, men jobbar varenda jävla dag för tillfället så de får vänta. Men den 7:e...då jävlar ska jag dricka. :P
Skiter i det här jävla körkortet nu, nerverna håller inte. Så jag ber alla, fråga inget. För jag kommer bara mumla till svar!
God Natt.
Lyssna på det här...
Situation: Vi är på 65- års kalas hos min morfar. Min morfar ringer hem till min gammelfarmor som är 89-år, och frågar om hon verkligen inte ska komma på sin sons födelsedag. Han fyller ju ändå 65!
Gammelfarmor: Hallå! ( I en mycket irriterande ton)
Morfar: Hej! Ska verkligen inte komma hit en stund. Jag hämtar dig åsså kör jag hem dig om en timme igen.
Gammelfarmor: Men är du dum? Det är ju hockey på TV! 1-1...tror du jag kan åka hemifrån eller?
Morfar: Men snälla du...jag...
Gammelfarmor: Folk idag är verkligen tröga. KLICK!
....Vad är problemet säger jag bara!
Beach 2008
.....Tror ni jag kommer lyckas? Vill ni höra vad jag tror?..Ni kommer nog kunna hitta mig i soffan med popcorns- skålen i högsta hugg. Merde, merde.
För övrigt så våndas jag av det stora beslutet: Börja plugga i höst eller jobba ett år till? Jag skulle verkligen behöva jobba ett år till, men fixar jag 365 dagar extra i detta långtråkiga helvete? Vet ej, jag ska tänka på saken!
Hora, jag? Hmm..jaa det är möjligt. Men DU..du behöver inte fundera över saken något mera. Du är självupptagen och jag är jävligt less. Så nu ger jag fan i vad du gör eller inte gör. Jag kör mitt eget race nu!
65-års kalas i morgon. Jippie! Jag dööööör av upphetsning. Ge mig sprit för i helvete.
Ska nog införa en ny grej på min blogg. Veckans bild.
Och här kommer den: VECKANS BILD!
- JÄVLA SLAMPA, HON SKA GE FAAAAN I HONOM!!!
(Två timmar senare)
- Charlotte. Det var...det var.Hans MAMMA!
Det var inte igår!
Okej här kommer en snabb uppdatering....
Nu är jag kanske påväg upp ur sjukdomsträsket. Hoppas, hoppas, hoppas det. Har varit en tung period, men den ser ut att kunna få sitt slut snart.
Jobbar som en jävel för tillfället, så jag hinner inte med så mycket annat en det och hästen. Jävligt tråkigt är det. Ytterst värdelöst. Känner faktiskt skuld över de vänner jag försummar för tillfället.
Igår vare dock karatefylla på hög nivå. Inga kommentarer till det, men det är kanske dags att skärpa sig :P Vet fan inte vart de gick snett, från början förmodligen. Och snälla, ta ifrån mig telefonen när jag blir sådär odrägligt full. Eller så kan ju den som jag ringer till låta bli och svara, är ju också en bra ide! Jag är fan bedrövlig när jag är full, det är ju bara och konstantera. :S
Slutligen tänkte jag berätta vad som slog mig idag. Har aldrig tänk på det förr, men i vissa situationer är jag rysligt känslokall. När det gäller att hålla människor på avstånd och inte bry mig om att ta hänsyn till andras och även mina egna svaga punkter har jag en märklig förmåga att bara rycka på axlarna och sen bara skita i saken ifråga. Jag tar allt för ofta de saker jag vill ha och sen lämnar jag resten åt sitt öde. Jag mötte döden i veckan. Den kom och hämtade med sig en människa i min omgiving. Jag vinkade bara konstanterande adjö och vände mig sedan om. Jag kände inget. Det är nog både på gott och på ont.
Sen kan jag ju också fixera mig nå fruktansvärt vid saker. Jag skiljer i mängden av allt skit ut det som verkligen betyder nått. Det jag känner stakast för. Sen släpper jag inte taget. Jag håller taget så hårt att jag nästan kväver. Undra om det räknas som ett sjukligt betéende?
