Jag sätter mig på ett plan, och lämar ett kaos.
Jaa, så var det då dags. Sunny Beach idag. Efter den senaste tidens bravader och bekymmer här hemma, så har jag faktiskt inte hunnit bli nervös över att vi ska iväg. Men nu så, har jag bestämmt mig. Jag lämnar den här skiten, personer, relationer och problem åt sitt öde. Jag tänker halsa dirket ur flaskorna i två veckor, bygga upp en snygg bränna och leva utav bara fan. Sen när jag kommer hem, så ska jag försöka växa i mitt liv. Jag menar det verkligen, det frår vara slut på dom här fasonerna nu. Det är dags att växa upp, växa upp och se livet på det sätt man egentligen ska se det. Sen kommer jag antaligen fortsätta skita i vissa grundläggande regler, men jag tänker i alla fall bevisa att jag kan sköta mig och att jag kan vara ordenlig. (Jag kan bara jag vill, så äre.)
Jag trodde att det redan var över, att det lidandet, den relationem faktiskt redan var slut. Så var det inte, en kort stund har du vart tillbaka. Viskat i mitt öra om något som jag uppfatta som ett slags hopp. Jag skulle inte ha krävt dig på nått, jag vet det. Jag vet att jag vet att jag gjorde fel, och jag kan inte säga annat än förlåt. Jag sörjer nu, men en dag ska jag skratta åt allt det här.
Då äre äntligen dags tjejer. Nu släpper vi kontrollen i två veckor framöver. Vi tar inte med oss nån skit ner, och vi tar absolut inte med oss nå skit hem därifrån :P. Jag begär bara en sak, att vi ska ha kul. :)
Återkommer om en sådär två veckor då :P
