Allt det som inte blev något och allt det som aldrig kommer att bli något.
Jag är i bristnings- stadiet. Det är för mycket i mitt huvud just nu. Om 11 dagar börjar jag på mitt nya jobb (inte ett vikariat, utan en fast tjänst) , om ca 3 månader ska jag söka till universitetet. Ni hör ju hur jävla illa det rimmar. Söka en fast tjänst och få den, samtidigt som man är helt inriktad på att söka universitet och är helt inställd på att få flytta härifrån. Undra hur jag ska få ihop det? Ingen som vet!
Nåja, det får väl bli ett av mina senare bekymmer. Nu är det jul. Och, jag som varit julens strösta fan, skiter nu fullkomligt i det här. Jag gav upp för länge sedan, för jag hinner fan inte fira jul. Jag har inte hunnit julstäda (ska göra det i morgon). Jag hann inte sätta upp pyntet i stallet så det fick mamma göra. Jag hann inte vara med och hugga garnen. Jag hann inte åka in och köpa julklappar, därför fick jag beställa allt över internet. Jag hinner kort och gott ingenting. Och nu ska jag vara ledig 7 sammanhängade dagar?! Har inte hänt sen Bulgarien i Augusti. Men jag tror inte ens själv på att jag kommer utträtta något vettig på dessa sju dagar...Jag kommer antagligen sova lite längre än vanligt, springa runt och försöka göra 10 saker på en gång och jag kommer förmodligen supa bort flera av dagarna. Ser ju inte så jävla ljust ut det heller.
Sen får jag nog börja inse att jag inte är stålkvinnan heller. Efter att ha jobbat runt 200 timmar, fyra månader i rad nu. Så pallar inte min kropp det här längre. Näsblodet forsar och jag är fan som ett litet vrak. Så i fortsättningen ska jag försöka göra en normal heltidstjänst och inte 1 och 1/2 heltidstjänst. Sörjer pengarna som försvinner efter det beslutet, men inte något annat.
Måste bara yttra mig lite om världens orättvisor också, bara för att jag alltid måste göra det. Allt blir liksom lite extra tydligt runt julen tycker jag. Och i mitt jobb så blir man alltid visad det som är ortättvist, vare sig man vill se eller inte. För de flesta är julen en tid då man träffar sina nära och kära, får julklappar och äter god mat. Men så finns det de, vars jular är ett rent helvete. Det är en påminelse om vad man själv inte har, men som man upplever att alla andra har. Det påminner en om det man saknar. De människor som övergett och för vissa är julen ett bevis på hur sjukt jävla otättvis denna jävla värld är.
Jaa du, vad less jag är på dig. Börjar bli en bra bit över ett år sedan nu. Och fortfarande envisas vi båda med att i olika perioder tvinga den andra till kontakt. Jag vet precis vad som kommer och ske den dagen vi stöter på varandra. Och jag vet, jag kommer inte försöka stoppa det. När ska vi två inse att vi inte kan prata med varandra? Jag lovar att jag ska sluta. Men då måste du göra samma sak. Annars går inte det här!
Sen HAHA lär jag avsluta bloggen med att berätta att jag och Charlotte, har slagit alla rekord i stördhet. Kan inte berätta vad det handlar om, men en sak kan jag säga. Vi skulle seriöst köra över honom! Värsta jag varit med om!
Men vi lovar: Vi ska sluta upp med sådana hära dumheter nu! Se bara hur det gick.
Nåja, det får väl bli ett av mina senare bekymmer. Nu är det jul. Och, jag som varit julens strösta fan, skiter nu fullkomligt i det här. Jag gav upp för länge sedan, för jag hinner fan inte fira jul. Jag har inte hunnit julstäda (ska göra det i morgon). Jag hann inte sätta upp pyntet i stallet så det fick mamma göra. Jag hann inte vara med och hugga garnen. Jag hann inte åka in och köpa julklappar, därför fick jag beställa allt över internet. Jag hinner kort och gott ingenting. Och nu ska jag vara ledig 7 sammanhängade dagar?! Har inte hänt sen Bulgarien i Augusti. Men jag tror inte ens själv på att jag kommer utträtta något vettig på dessa sju dagar...Jag kommer antagligen sova lite längre än vanligt, springa runt och försöka göra 10 saker på en gång och jag kommer förmodligen supa bort flera av dagarna. Ser ju inte så jävla ljust ut det heller.
Sen får jag nog börja inse att jag inte är stålkvinnan heller. Efter att ha jobbat runt 200 timmar, fyra månader i rad nu. Så pallar inte min kropp det här längre. Näsblodet forsar och jag är fan som ett litet vrak. Så i fortsättningen ska jag försöka göra en normal heltidstjänst och inte 1 och 1/2 heltidstjänst. Sörjer pengarna som försvinner efter det beslutet, men inte något annat.
Måste bara yttra mig lite om världens orättvisor också, bara för att jag alltid måste göra det. Allt blir liksom lite extra tydligt runt julen tycker jag. Och i mitt jobb så blir man alltid visad det som är ortättvist, vare sig man vill se eller inte. För de flesta är julen en tid då man träffar sina nära och kära, får julklappar och äter god mat. Men så finns det de, vars jular är ett rent helvete. Det är en påminelse om vad man själv inte har, men som man upplever att alla andra har. Det påminner en om det man saknar. De människor som övergett och för vissa är julen ett bevis på hur sjukt jävla otättvis denna jävla värld är.
Jaa du, vad less jag är på dig. Börjar bli en bra bit över ett år sedan nu. Och fortfarande envisas vi båda med att i olika perioder tvinga den andra till kontakt. Jag vet precis vad som kommer och ske den dagen vi stöter på varandra. Och jag vet, jag kommer inte försöka stoppa det. När ska vi två inse att vi inte kan prata med varandra? Jag lovar att jag ska sluta. Men då måste du göra samma sak. Annars går inte det här!
Sen HAHA lär jag avsluta bloggen med att berätta att jag och Charlotte, har slagit alla rekord i stördhet. Kan inte berätta vad det handlar om, men en sak kan jag säga. Vi skulle seriöst köra över honom! Värsta jag varit med om!
Men vi lovar: Vi ska sluta upp med sådana hära dumheter nu! Se bara hur det gick.
Kommentarer
Trackback
