En liten tagg har satt sig i mitt hjärta!

Titta hur det har blivit här nu, jag är så jävla less!  Nu sitter den ju där, taggen i hjärtat. Den är liten, men den skaver och ömmar hela tiden. Min fixering kommer bli mitt fall till slut. Min brist på känslomässig kontroll är enorm. Fast allt sitter i mig själv har jag ingen kontroll alls. Jag låter känslor växa sig så stora att dom blir till bölder i mitt hjärta, jag kan inte själv bestämma när det är dags att skära bort och avlägsna. Just nu gör det jävlig ont, utan att jag vet varför? Kanske är det för att jag just nu bara lever på hoppet, kanske är det för att jag märker att målet för allt mitt beroende är påväg att glida ifån, lämna, avsluta och påbörja något nytt, långt ifrån min värld. Tyvärr är det ju bara att informera för er alla så ni vet. Mitt lidande har just börjat, nu kommer tårar falla, känslor ältas och ilskan för att jag inte får det jag vil ha kullminera. Jag är körd helt enkelt.

Skiter i att berätta om nå mera. Det har varit en jävla piss dag.
Hela den här veckan kommer bli en jävla piss vecka förresten. Charlotte är borta, hur ska de gå liksom? Hugg av er ena armen och försök göra allt som ni brukar göra som vanligt så ska ni få se! Det är fan inte lätt.

I morgon är det jobbar dags igen. Jag älskar mitt jobb. Är det nått jag kan försvinna ner i så är det jobbet. Jag fokuserar som en dåre och ägnar all min kraft åt mina uppgifter. Jag är nog arbetsnarkoman :S Åker liksom till jobbet en timme innan jag börjar och lämnar det en timme efter jag slutat. Jag kan sitta hela kvällar hemma och pyssla med pärmar och arbetsrutin- scheman....väntar bara på att jag ska börja åka dit på Söndagar också. Jag är en jävla idiot. 


                                                                                                     

                                                                                                God natt för i helvete!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0