Dags att välja väg.
Jag går just nu runt i mina drömmar om en mera stimulernade vardag. Drömmar som jag kommer göra till verklighet så fort möjligheten finns. Går allt rätt nu och jag litar tillräckligt mycket på mig själv kommer jag om nästan exakt ett år ha flyttat, börjat plugga, börjat utforska en ny stad, börjat rida på ett nytt ställe och börjat träffa nya människor.
Jag har tagit de första små, små stegen mot den där nya vardagen som jag verkligen vill ha. Jag har sagt att jag jobbar kvar på jobbet tills mitt kontrakt går ut i juni 2009..sen ska jag iväg. Och jag har ställt mig i bostadskö i standen som jag förmodligen kommer flytta till.
Vad som helst är bättre än att vara kvar i den här förbannade skiten. Noll utveckling och noll stimulans. Adjöss!!!!
"Jag är inte rädd, jag kan flyga"
En liten tagg har satt sig i mitt hjärta!
Skiter i att berätta om nå mera. Det har varit en jävla piss dag.
Hela den här veckan kommer bli en jävla piss vecka förresten. Charlotte är borta, hur ska de gå liksom? Hugg av er ena armen och försök göra allt som ni brukar göra som vanligt så ska ni få se! Det är fan inte lätt.
I morgon är det jobbar dags igen. Jag älskar mitt jobb. Är det nått jag kan försvinna ner i så är det jobbet. Jag fokuserar som en dåre och ägnar all min kraft åt mina uppgifter. Jag är nog arbetsnarkoman :S Åker liksom till jobbet en timme innan jag börjar och lämnar det en timme efter jag slutat. Jag kan sitta hela kvällar hemma och pyssla med pärmar och arbetsrutin- scheman....väntar bara på att jag ska börja åka dit på Söndagar också. Jag är en jävla idiot.
God natt för i helvete!
Från mitt hjärta ska jag nu berätta för er om ordet känsla.
Jag känner det i hela kroppen. Jag är påväg in i en ny period nu. Från en sorgelöst, humoristisk och näst intill overklig sommar är jag påväg in i en allvarssam och rätt så motstridig höst. Från ett läge till ett annat alltså. Leken är över, det är dags att börja tag i följderna av det som den här leken åstakommit.
Det är dags att börja ägna sig och jobb, träning, min häst och min framtid igen. Vad vill jag egentligen? Hur ska jag ha det? Vad ska jag satsa på? Vad ska jag ändra? Vad ska jag ha kvar? Före midsommar nångång släppte ja allt som har med allvar att göra, nu sisodär två månader senare är det dags att åter uppta allt igen. Känns motbjudande, men jag vet ju. Förr eller senare hinner allt ikapp mig ändå.
Mitt i allt lättsamma så har det också börjat växa ett nytt frö i mig, en ny känsla. En känsla som är inplanterad av någon annan. Och visst är det lustigt, hur mycket jag än försöker stå emot så kan jag inget göra? Jag kämpar för att väja men ju mer jag försöker ju mer dras jag mot det förbjudna, jag dras mot branten. Jag vet redan nu att jag är bränd, körd och helt utspelad. Trots det gräver jag inte upp fröet, förstör och kasserar det. Jag bär det, men jag gör det med vånda. Ni vet den där olustiga, missmodiga och lite skärande känslan? Man vet redan från början att det inte kommer sluta bra, och att det kommer ta lång, lång tid att reparera sakdorna efter ett svältande och punkterat hjärta. Som tur det är så har jag varit med förut. Jag vet att man repar sig, att man kommer fundera vafan man höll på med och undra vaför man kände som man kände. Men allt de där kommer sen, just nu är fröet just fött. Det är rent och det är odödligt.
Lars Winnerbäck i Fredags! Han är min gud.
En stilla bakfylla och ett kalas.
Ny arbetsvecka börjar i morgon, bara att ta sig igen om den och ladda för city festen nästa helg. Origie då kanske, vem vet? ;)
Så söt man kan vara då, Ajaj! Bääääääääbbiiis........
Så slutligen: Den underbara Elegi
Du ser andra halvan av solen när den sjunker i väst
Jag sitter ensam här och undrar var vi hamnar härnäst
Med dig på andra sidan jorden får jag tid till ingenting
Medan natten fäller blå, kalla skuggor häromkring
Vi skulle klara vad som helst, vi skulle aldrig säga nej
Och vad du anförtror åt mig, ska jag anförtro åt dig
En storm på väg i natt, rannsaka och bekänn.
Guds son ska komma nerstigen från himmelen igen.
Du ska stå naken framför sanningen och jordens alla kval.
Han ska pröva din styrka, han ska testa din moral.
Vi står tysta framför skälet, där sommaren tar slut
Som tonårsbarn på hemväg efter gårdagens debut
Nu skulle inget bli som förr, vi var i en annan division
Vi kunde höra höstens mörka vatten brusa under bron
Vi skulle klara vad som helst, vi skulle aldrig säga nej
Och vad du anförtror åt mig, ska jag anförtro åt dig
Och alldeles nyss fick jag lyssna till ditt skratt
Och du berätta' att du saknar mig i natt, det gör jag med
Det är så tyst nerifrån gatan som det aldrig annars är
Det är som om natten här har sett allting och stilla sjunger med
En elegi för alla sorger den där hösten handla om
För en mor som sjukna in, för ett barn som aldrig kom
För skuggan över gårn där aldrig solen lyste in
För en ork som inte fanns, du sakna min, jag sakna din
För en tystnad mellan väggarna som skar genom cement
Två ögonpar i tomhet från september till advent
För en man som gick till jobbet som om inget hade hänt
För en kvinna som sa "allting är förstört, allt är bränt"
En elegi för alla vägar som vi inte vandrat än
För en tid som bara går och aldrig kommer igen
Vi skulle klara vad som helst, vi skulle aldrig säga nej
Och vad du anförtror åt mig, ska jag anförtro åt dig
Den strikta moderna feministen med egendomliga argument ska åter tala!
Finns så otroligt mycket jag vill berätta, diskutera, bekänna och beröra just nu. Vet inte ens vart jag ska börja!
Sommaren 2008 är och kommer att förbli ett glädjerus i mitt minnesarkiv. Det har varit galet, sjukt och omtumlande. Skrattande glad, mördande arg, stupande full, halvt död, tokigt galen och helt händelselös har jag varit om vartannat. Ska försöka återge sommaren i korthet för er så ni förstår vad jag pratar om.
Den 26:e Juni stängde jag Kasper dörren för 4 veckors semester. Trött, less, torr och trött var de med glädje jag låste den jävla dörren för att slänga mig vind för våg in i ett litet mini äventyr. En halvtaskig charterresa till Mallis, Ungdomarnas egna fylle- paradis, Magaluf. 27:e drog jag och Charlotte på ett 6 kilo för tungt bagage utan att ens veta vad vi ville få ut av det. Jag skulle kunna rada upp dumhet efter dumhet, sjuka saker, tårar, känslor, fyllor och glädje- rus i spaltmeter. Men jag beskriver det på det kortaste sättet jag kan. Redan andra kvällen efter att ha roat oss med att lära danskar de fulaste svenska ord vi kan, svinat ner vår ballkong, roat oss med deverse bartenders bakom bardisken, spytt, kastat nyinköpta halsband åt helvete så fatta vi precis vad vi hamnat i. MAGALUF 2008- IT'S THE FUCKIIIING PARADISE! Och så förlöpte också veckan. Fem svinfyllor pch en snefylla hann vi med. Allt som hände i Magaluf stannar i Magaluf var de sagt, men fan eller. Aldrig hart vi väl pumpats med så många, stora, känslofyllda och alldeles sjukt underbara minnen. som är med oss överallt. 4:e Juli, min 20-års dag fick jag fira i paradiset, och jag är så tacksam för det! Me det är också dagen då vi var tvugna att åter dra på vårt bagage (som nu inte alls var överviktigt längre) på planet och styra hem omt Sverige igen. Sorg och vemod, men i allt det levde också en glädje. Vi hade fått oss ett minne för livet och en liten del av oss sjävla lämna vi i gengäld för det kvar nere i Magaluf!
Åter hemma i så har det varit två 20- års fester Min och Charlottes (Den lilla svinfyllan) och Johans (Den stora svinfyllan) Jag har hunnit slöat, slappat, gå upp 3,5 kilo i vikt, Hittat en man, tappat bort min man, Två trippar till det underbara Öregrund/Gräsö och två till Rullsand, jag har hunnit fundera över livet, värdera mitt liv, ändra mina livsmål, supit, grinat, supit igen och på det åter ändrar mina livsmål. Slutlgen, i det mest aktuella skede har jag på mitt alldeles egna envisa vis, som jag ytterst sällan visar, lyckats med konststycket att stjäla mig en kick av en man (för övrigt inte den man som jag förra veckan i mina sorger tappa bort, utan en ny man) som kan liknas vid narkomanans största uppåt kick av ryhopnol. Utdraget, intensivt, flera gånger om, retsamt, spännande, roligt och totalt jävla vrickat. Antagligen en engång grej, något som aldrig kommer komma åter och något som jag aldrig kommer att glömma. Svinfyllans julafton eller ett underbart sätt att släppa på spärrarna? jag vet inte! Jag skiter i vilket och jag skiter i konsekvenserna jag är glad att jag gjorde det!
Och slutligen, Sommaren 2008 är det nu bevisat, bekräftat och fastslaget. Charlotte & Emma ÄR och FÖRBLIR: DUMMA I HUVUDET! "Tack, själv" ;)
Och jaa, ni kan säga att jag saknar moral, att jag är ett pundhuvud, att jag inte lever som jag lär, att jag inte har rent mjöl i påsen, att hissen inte går ända upp bla bla. Jag fasthåller min vision. Jag är feminist ut i fingerspetsarna, jag är ren, god och jag bär på en vilja att göra andra än mig själv lyckliga, kan jag hjälpa så gör jag det. MEN låt mig vara på mitt sätt, ge fan i min frihet, låta mina åsikter vara mina och sköt dig själv. Jag är ung, jag är ute efter tokigheter, efter nya erfarenheter, jag älskar alkohol, svinfyllor, skratt skoj, svammel och underbart sjuka situationer!
Slutligen. Eftersom det här faktiskt är min blogg och jag skirver vad fan jag vill i den, så tänker jag som så många gånger förr ägna de sista raderna åt dig. Jag har många personer i mitt liv som jag månar om men bara en (helt på sin plats) som får måna om mig. Har jag många underbara personer i mitt liv så har jag i motsats till det bara en Ängel. 22 i år du, tiden går, minnen sinar, dina uppmaningar allt längre ifrån, men inom mig finns du, alltid blott 16 år. Det är med tårar i ögonen jag i sannningens allra starkaste ton betonar. Männen i mitt liv,erfarenheterna, upplevelserna och rusen har börjat växa. Jag agerar och du ser på. Men du vet ju. Banden mellan oss kommer aldrig klippas av. Långt ifrån alla, ytterst få faktiskt får i sitt liv uppleva symbiosen, vetskapen om att ens andra halvt faktiskt finns. även om det smärtat mig, tårar runnit och jag många gånger skrikit i ren panik så ärjag så otroligt tacksam för upplevelsen du gav mig. Man säger att blod är tjockare än vatten, men jag vill till det tillägga, den gränslösa kärleken kan gå mellan två världar, bandet är starkare än det tjockaste blod. Jag kommer dig alltid vara trogen......Som vanligt uttrycker jag det på mitt egna vis ;) Jag är vild, gör allt på mitt sätt, i min takt, som jag vill, lever ut även din energi, och inte en jävel kan göra om mig till sin. För jag är ju din!
(Folk, ta det med en nypa salt nu. Jag är inte frälst. Men det här är mitt sätt att uttrycka mina känslor så som jag känner och uppfattar det)
Katjing, Peace, MORGAN, Weeei, Joel svälj, FÖR HELVETE, eeeh not, fan va najs, svinbra, åååh åhhhå ÅÅHHH, Där gick inte hissen ända upp, Börjante på för i helvete din jävla kacka, Idag knulla han en annan blondin, Tagning, action, abbbooouuuu, In sweden we call it "Trappa", Swedish boys and girls kolla this, Hur många tycker vi ska ta med oss toffeln hem, rösta : 2-0, Ior, Buzz, Svenska fittor är vi allihopa, Peace,love and understanding......Ni fattar grejen ;)
Tack alla som har gjort den här sommarn så underbar. Ingen nämd ingen glömd!
.........Men Charlotte måste ju bara säga....Du är ju min alldelses egna lillla hora.......Peace ;)
Over and Out!
Nej men...
Förlåt mig!
Några tankar om absolut ingenting vettigt.
Jag hopppas verkligen på sommaren 2008! Kom igen nu gott folk, så gör vi det här till nått vi vill minnas med glädje :D
Sen är det ju bara att konstantera att min död bara kan sluta på två sätt. Antingen dör jag i hudcancer (Solen är min bästa vän) eller så kör jag ihjäl mig ( Altid minst 40 kilometer för fort, vilken hastighet det än handlar om) Men jag är inte bitter för det jag inte, lika illa som allt annat ju!
...Och så slutligen. Jag lovar att människan kan beskrivas med det annars så sällsynta ordet: Perfekt. Eller, näst intill i alla fall. Den kvinna som träffar den, och INTE känner en liten, liten smula förälskelse Är A) lesbisk B) Inte född än C) Borde sitta på hispan.
Jag hittar inget fel på honom förutom ett och det är såklart: Att han aldrig kommer och bli min :)
HAT: Till den blonda tjejen med bloggen som : Lekt med hans känslor, inte förstått innebörden i att få bli älskad av honom och slutligen som är ALLDELES för blåst för att få röra en sån som han!
Glad sommar! :)
Dålig uppdatering, JAG VET! ..Men vafan ska man skriva då?
Jaha, då ska vi se! Efter en tids (läs en lång tids) uppehåll så ska jag nu försöka ta mig samman och skriva några rader.
Lever just nu i en ensidig och mycket liten värld. Jag jobbar, jag sköter om min häst, jag rör på mig (enbart för att inte bli tjock) och jag festar. Jag lider mig igenom dom extremt långa arbetsveckorna tills det blir helg. En helg som jagh sedan super bort för att börja en ny jävla arbetsvecka igen. OM det nu inte är så att jag jobbar hela jävla helgen också, vill säga. De så kallade "längsta" veckorna i mitt liv.
Jaa, som ni kanske förstår så finns det inte mycket att rapportera. Är bara att konstantera att jag är en medelklassmänniska ut i fingerspetsarna, och att jag lider av det. Jag är med fackförbundet kommunal, kör en volvo och heter Svensson i efternamn. Skulle ju lika gänra kunna gå ut och lägga mig på järnvägsspåret med en gång. Men jag väntar väl tills levern är slut också. Så all jävla mening med att leva försvunnit.
...Nu vet jag vad ni tänker "ååh, vilken patetisk människa, "åhh, vad hon klagar hon som har de sååå bra" bla bla bla. Men vafan. Låt mig klaga, ingen som behöver bry sig ändå.
Hoppas på en jävligt bra sommar i alla fall. Skulle ju väga upp de hela lite :)
....Kanske ska skylla på alla de svin jag träffat den senaste tiden i mitt liv (host, host. "Det stora sivnet" host) Men jag antar att det inte är en godkänd ursäkt till mitt negativa synsätt.
- Jag menar, lite offentlig förnedring får man ju ta ibland!!!
JÄVLA PUCKO!!!
Förvirring.
Nu vill jag bara festa mera, och mera och mera :p..Men tyvärr blire lungt fram till påsk nu. Jobbar alla dagar fram dit.
Idag spydde TVÅ barn på mig på jobbet :S fattar ni eller...två stycken. Jag hann inte hämta mig efter första chocken så kom nästa!! Vilket jävla jobb man har ibland asså!
Sen kan vi ju komma till de riktiga problemet. Jag är totalt förvirrad för tillfället. Det som jag känner, går inte ihop med det jag tycker som inte går ihop med det som jag vill osv. Jag tror jag är utnyttjad, men jag vet inte, jag kan vara ett tidsfördriv, behandlad utan respekt och någon som bara finns tillgänglig för korta perioder. Jag blir arg och förbannad av mina tankar, vill döda, slå ihjäl och misshandla på samma gång. MEN varför göra som du gör och inte vilja nå mera? Jag spekulerar i allt möjligt men lär aldrig få nå svar. Iband tror jag att du har en kropp totalt utan känslor, ibland tror jag du bär på för många. Jag tror fan jag inte vill känna nå beroende för dig. jag känner verkligen så, grejen är bara det att jag inte kan styra över mina jävla känslor.
Undra om det är du eller jag som är mest värdelös?
Vi sjöng Lars Winnerbäcks underbara låt Elegi i Lördags, tårarna brände under ögonlocken och minnet rusade runt, runt genom kroppen. Du har satt spår och det kommer nog alltid göra lite ont i mig att tänka på hur lätt du fick komma undan.
De kommer läggas ut bilder från helgen, så håll koll :P
Besatthet.
Jag är besatt. Det är hemskt, det är nästan äckligt..men jag kan fan inte rå för det. Det styr i tankarna trots att det bara är rena fantasier. Vi säger så här: JAG ÄR KÖRD.
Nytt för det här inlägget är att jag kan berätta att jag börjat med droger. Det resulterar i att jag är speedad hela dagarna. Jag jobbbar, springer, hoppar, städar och kolapsar mellanåt. Se så glad jag blivit, ojoj. En sån glad liten flicka.
Skrivit på avtal på jobbet till sommaren 2009 nu, har ångest för det. Men kommer antagligen försöka plugga nån liten kurs i höst i alla fall, så jag inte går under helt och hållet. Sen äre ju löneförhandling nu. Tänker se till att jag inte längre har sveriges sämsta jävla lön i alla fall, de kan jag skriva under på ;).
Längtar efter alkohol, men jobbar varenda jävla dag för tillfället så de får vänta. Men den 7:e...då jävlar ska jag dricka. :P
Skiter i det här jävla körkortet nu, nerverna håller inte. Så jag ber alla, fråga inget. För jag kommer bara mumla till svar!
God Natt.
Lyssna på det här...
Situation: Vi är på 65- års kalas hos min morfar. Min morfar ringer hem till min gammelfarmor som är 89-år, och frågar om hon verkligen inte ska komma på sin sons födelsedag. Han fyller ju ändå 65!
Gammelfarmor: Hallå! ( I en mycket irriterande ton)
Morfar: Hej! Ska verkligen inte komma hit en stund. Jag hämtar dig åsså kör jag hem dig om en timme igen.
Gammelfarmor: Men är du dum? Det är ju hockey på TV! 1-1...tror du jag kan åka hemifrån eller?
Morfar: Men snälla du...jag...
Gammelfarmor: Folk idag är verkligen tröga. KLICK!
....Vad är problemet säger jag bara!
Beach 2008
.....Tror ni jag kommer lyckas? Vill ni höra vad jag tror?..Ni kommer nog kunna hitta mig i soffan med popcorns- skålen i högsta hugg. Merde, merde.
För övrigt så våndas jag av det stora beslutet: Börja plugga i höst eller jobba ett år till? Jag skulle verkligen behöva jobba ett år till, men fixar jag 365 dagar extra i detta långtråkiga helvete? Vet ej, jag ska tänka på saken!
Hora, jag? Hmm..jaa det är möjligt. Men DU..du behöver inte fundera över saken något mera. Du är självupptagen och jag är jävligt less. Så nu ger jag fan i vad du gör eller inte gör. Jag kör mitt eget race nu!
65-års kalas i morgon. Jippie! Jag dööööör av upphetsning. Ge mig sprit för i helvete.
Ska nog införa en ny grej på min blogg. Veckans bild.
Och här kommer den: VECKANS BILD!
- JÄVLA SLAMPA, HON SKA GE FAAAAN I HONOM!!!
(Två timmar senare)
- Charlotte. Det var...det var.Hans MAMMA!
Det var inte igår!
Okej här kommer en snabb uppdatering....
Nu är jag kanske påväg upp ur sjukdomsträsket. Hoppas, hoppas, hoppas det. Har varit en tung period, men den ser ut att kunna få sitt slut snart.
Jobbar som en jävel för tillfället, så jag hinner inte med så mycket annat en det och hästen. Jävligt tråkigt är det. Ytterst värdelöst. Känner faktiskt skuld över de vänner jag försummar för tillfället.
Igår vare dock karatefylla på hög nivå. Inga kommentarer till det, men det är kanske dags att skärpa sig :P Vet fan inte vart de gick snett, från början förmodligen. Och snälla, ta ifrån mig telefonen när jag blir sådär odrägligt full. Eller så kan ju den som jag ringer till låta bli och svara, är ju också en bra ide! Jag är fan bedrövlig när jag är full, det är ju bara och konstantera. :S
Slutligen tänkte jag berätta vad som slog mig idag. Har aldrig tänk på det förr, men i vissa situationer är jag rysligt känslokall. När det gäller att hålla människor på avstånd och inte bry mig om att ta hänsyn till andras och även mina egna svaga punkter har jag en märklig förmåga att bara rycka på axlarna och sen bara skita i saken ifråga. Jag tar allt för ofta de saker jag vill ha och sen lämnar jag resten åt sitt öde. Jag mötte döden i veckan. Den kom och hämtade med sig en människa i min omgiving. Jag vinkade bara konstanterande adjö och vände mig sedan om. Jag kände inget. Det är nog både på gott och på ont.
Sen kan jag ju också fixera mig nå fruktansvärt vid saker. Jag skiljer i mängden av allt skit ut det som verkligen betyder nått. Det jag känner stakast för. Sen släpper jag inte taget. Jag håller taget så hårt att jag nästan kväver. Undra om det räknas som ett sjukligt betéende?
Kommer jag att dö?
Okej, skit i min bilkörning. Jag måste ju klaga på det här förebannade klimatat! Vad händer? Snö vid midsommar? Solen bränner på som fan i november och julskinka på födelsedagen..Är det så de kommer se ut i framtiden eller? Kommer det vara helt jävla piss grått året om? Någon annan en jag som undrar?
Min mamma är försvunnen också, och drickat som fanns i kylskåpet också! Undra hur det slutar?
Och löshåret är borta..Känns konsigt! :(
Återfall.
Yes, då var det dags igen. För ett bekant återfall. Du kommer till mig på natten, i mina drömmar. Du springer i mitt huvud hela nätterna och du lämnar mig inte ens på dagen. Efter en tid av oberoende, har du åter intagit din maktposition. Du på tronen och jag i dina klor.
Hela min tillvaro är som att vandra i en lång uppförsbacke just nu. Fick första biverkningen på medicinen idag. Satt och skaka som en liten, bortkommen heronist. Mycket otrevlig upplevelse. Sen skiter jag fan i det här körkortet snart, jag kör som en jävla kratta för tillfället! Jag är så less!
Nej, men åt helvete med allt. Hejdå!
